Jag vaknade som vanligt innan mobilen ringde i morse, (jag använder mobilen som väckarklocka). Undrar om jag försover mej om jag inte ställer mobilen? Nå, det var inte det som jag först tänkte på, utan att jag var så heltänd på att börja gå ner i vikt. Glatt rusade jag ut i köket och lagade en bra frukost, sjöng in i duschen och undvek sedan att se mej i spegeln när jag torkade mej.

 På jobbet undvek jag alla kakor som låg där så förrädiskt och skrek på mej. En kopp kaffe och ett lätt överseende leende till de av mina arbetskamrater som undrade om jag ändå inte skulle ha en liten bulle, eller?

Jag kände mej stark, men ändå fanns den naggande känslan att innan jag lägger mej i kväll, så nog fan har jag fallit till föga.

Klockan är nu kvart i nio och allt är så jävla bra. Jag har hållit mej på den smala vägen.

Jag var nog lite elak mot mina arbetskamrater, förresten. När de trugade som värst slapp det ur mej:" Se på mej, ser jag ut som om jag bryr mej?" Hoppas de tog det från den humoristiska sidan. Vi brukar ha en rå jargong.

Smala vägen...upptäckte vad jag skrev nyss. Lite roligt var det iallafall.

Jag väger mej första gången om en vecka. Då får ni min startvikt.