I torsdags var jag ledig från jobbet, förresten ett olämpligt tillfälle, eftersom det var så många ur personalen som var sjuka, men jag hade ett viktigt möte med en kvinna och ett gäng nålar. Det var dags för min andra sittning för min sleeve.

Jag har nog inte sagt något om vad jag håller på att göra, men det är ett motiv baserat på den keltiska berättelsen om Tristan och Isolde. Jag har alltid varit fascinerad av keltiska och nordiska folksagor och myter, så motivet var inte så svårt att bestämma.

Marika, min tatuerare, har arbetat fram motivet och upplägget, via e-mails fram och tillbaka, där jag bollat iväg funderingar på vad som ska vara med och hon skickat  förslag på bilder, som jag tyckt om, faktiskt utan undantag. Om jag ska beskriva motivet så består det av flera delar inkorporerade i en helhet, där underarmen upptas av en bild av Tristan, med harpa, han var en bard, förutom kungason och krigare. Han står och ser upp mot Isolde på överarmen. Runt omkring finns flera olika småmotiv, raserade kolonner, ett keltiskt kors, en ruin, ett träd och högst upp mot axeln ser man en drake flygande bort, som en silhuett mot månen. Som ni förstår blir motivet lite mörkt, då det hela utspelas nattetid.

En rolig detalj är att draken från början skulle slingra sig från underarmen upp till axeln, som huvudmotivet, men försvann snart ur våra idéer om hur det skulle bli, och slutade alltså som en liten silhuett mot månen. Där ser man... Jag tycker att det var bra, så här i efterhand.

Det är långt kvar innan tatueringen är klar, i torsdags gjordes förstärkningar av linjer och Marika hann börja skugga Isolde. Jag måste säga att det hon hann med innan sittningen var över gjorde en fantastisk skillnad. Plötsligt fick bilden liv, när skuggan kom till. Nästa gång fortsätter vi med skuggningen av armen och längre fram i vår påbörjas färgläggningen.

Jag längtar efter att få lägga upp bilder här på bloggen, på armen, när den är klar.

Förhoppningsvis blir det i höst, men vem vet?