Det är vad jag har tid till. Det är mycket nu. Grammatiken står mej upp till tinningarna, men den är nödvändig, det förstår jag.

Det blev ingen match i Korpen idag. Det andra laget fick inte ihop folk nog, så den blev uppskjuten till ett senare tillfälle. Jag kollade med Otten om jag kunde vara back-up på seriematchen istället och det var OK. Vi skulle möta Svartedalen, för tredje gången. De två matcherna innan hade vi förlorat, i rätt så målrika matcher, 7-9 och 8-12. Ronnie skulle stå och jag startade på bänken.

Matchen kom igång, vi startade i ett gott tempo och tog tidigt ledningen. För att göra en lång period kort, så stod det 2-1 till oss efter första och vi hade haft det mesta och bästa spelet. Andra startade med en ett 3-1 mål från Otten. Någon minuts spel senare kom en reducering men vi replikerade snabbt och gick fram till en 6-2 ledning, innan paus. Otten lade två till, på samma ställe som tidigare, i målvaktens högra kryss och efter den tredje fullträffen trodde jag han skulle kasta hjälmen och gå av plan i ren frustration.

Nu hade vi ett gott grepp på matchen och det fanns egentligen ingenting som talade för att Svartedalen skulle göra något åt situationen, men efter fyrtiofem sekunder in på tredje, så får de in ett skitmål på Ronnie. Han hade spelat stabilt fram till nu, men nu såg jag att han blev osäker. Svartedalen låg på, vi föll tillbaka, och ni kan gissa vad som hände. 6-3 blev 6-4 och 6-5. Mitt i oredan blir Putte skadad och fick utgå. Han hade bidragit med stabilt spel och två mål, ett var en riktig delikatess.

Vi får ett power play, men det hjälpte inte, Svartedalen kvitterar med en man mindre och inte nog med det, de tar ledningen också. Nu hade Ronnie fått nog och jag fick hoppa in. Jag börjar med någon räddning, ett plockat skott och ett insläppt mål. Det gjorde nu inte så mycket, för jag kände mig rätt säker och taggad och dessutom gav mina härliga lagkamrater sej fan på att inte ge upp. Vi tog tag i matchen igen, reducerade tillbaka och innan matchen var slut fick vi in en kvittering.

Vi låg på i slutminuterna för ett avgörande, men fick inte till det. Matchen slutade 8-8, ett, om man ser över hela matchen, orättvist resultat. Men efter Svartedalens enorma offensiv i sista, så får man vara nöjd att vi kom tillbaka. Den stund jag var inne tyckte jag gick bra, målet som smet in var inte så mycket att gräma sej över.

I duschen efteråt räknade jag snabbt ut att i medeltal så gjordes det 17,33 mål per match, när vi mötts. Märkligt att vi bara har en så där fem personer i publiken. Blåvitt har tiotusen och gör en, två, kanske tre mål, på en halvtimme mer speltid. Undrar vilken som är den bättre publiksporten, egentligen