...är det jul. Jag jobbar idag och imorgon, men så blir det ledigt till den 5:e januari. Ledigt förresten, jag har fortfarande en massa att skriva, så det blir min sysselsättning under lovet.

Vi har spelat matcher i helgen, i lördags mötte A-laget Pixbo IBF:s herrjuniorer i seriematch. Det gick ganska bra, ett oavgjort resultat, 5-5. Lite signifikativt är att när man möter sådana lag, som växt upp med innebandy och är riktigt bra, så har de en tendens att bli nonchalanta och en smula överlägsna. Jag hörde från en av våra spelare som var med att Pixboynglen sprang runt på plan och påpekade hur j-la dåliga vi är. Då är det ju extra skönt för oss att det blev oavgjort. Vi är, ja, förutom suveränerna Zenith, de enda som snott poäng från dem.

Jag spelade B-lagsmatch i Alelyckan igår. Vi mötte SCA, som slog oss tidigare i höstas, den enda förlust vi inhöstat(!) hittills under säsongen. Igår var vi sugna på revansch, men oj vad svårt det var att få hål på köttmuren framför SCA:s målvakt. Det krävdes ett power-play för att vi skulle ta ledningen. Det hände strax efter paus och det var Freddan som ovanligt nog fick en mängd extratid att sikta in sig på mål. Inte nog med att det var ett viktigt mål, det var snyggt också, en pärla rätt upp i målvaktens närmsta kryss.

Bara någon minut senare fick SCA en straff efter en regelvidrig frilägesrensning från våra backar. Efter en lång palaver med domaren, så plockar de äntligen fram en straffläggare och så sätter de bollen i rullning. Det är faktiskt rätt kul, men ibland kan man se att ens motståndare är osäker på vad han ska göra av sin straff, så var det nu också. När grabben hade en fyra meter kvar till mitt målområde, rörde jag mej en liten bit mot honom, han drog åt min vänstersida, jag följde efter och plötsligt insåg han att han kommit för nära. Istället för att försöka dra mej, så skjuter han, ett skott som tar på bröstet på mej.

Ni förstår att det kändes gott i hela kroppen efter den räddningen. Det visade sig vara en avgörande räddning, för närmare mål kom de inte. Vi avslutade med att lägga 2-0 i öppen bur, när SCA tog ut målvakten den sista minuten.

Förresten höll jag på att toka till det i slutet. Efter en tuff tackling bakom vårt mål trodde jag att vi fick en avvaktande utvisning till vår fördel, Evert stod och höll ut armarna i en washout, jag såg det som om han visade på en avvaktande. Samtidigt vrålade någon från vår bänk: "Byt nu då!" Jag trodde de roopade på mej, men det var till en av våra tröttkörda backar, eller så. Jag var nästan framme vid avbytarbåset då jag såg mina panikslagna medspelare frenetiskt vifta mej tillbaka till målet. Tack och lov hände inget, annars hade man känt sej åtskilligt bortgjord.

Jag skyller på trötthet, för jag var rejält sliten efter matchen, SCA hade ett massivt tryck de sista tio minuterna. I kväll är det sista träningen på en tid, det ska bli skönt med ett uppehåll. Jag kommer ju ändå att hålla igång på gymmet under helgerna, så förhoppningsvis är jag i fin form till återstarten.