För första gången på flera år var jag tillbaka på Gamlestadshallen, den här gången för match istället för träning. Jag kom rätt tidigt och träffade några Cityspelare och så Forsberg och Boris, min gamla målvaktskollega från torsdagsträningarna. Han och Forsberg skulle sitta i seket.

Matchen kom igång och det var som jag tänkt mej, full fart och fysiskt som bara den. Efter ett par minuter får City grepp om bollen nere i vårt vänsterhörn. Efter en intensiv närkamp får City ett frislag, vi ställer upp, men frislaget slås snabbt, en cross över till vänster där en kille slår till ur snäv vinkel, förbi Calle och i mål. 0-1, men det kändes inte tungt alls, för vi hade lika stor del av spelet. Ganska snart kvitterar vi, men innan perioden var över gjorde City 1-2.

Andra började med ett fortsatt intensivt spel, där domarna tillät en hel del kroppskontakt. Tyvärr passade de på att visa ut en av våra spelare, när han anammade Citys inställning till spelet. Tyvärr, förresten, det visade att vi hade ett mycket lyckat boxplay, då vi gick från 1-2 till 3-2 under två minuter. Strax därpå lägger vi också 4-2. Det var lite smågrinigt på plan, men det hör till tycker jag.

I tredje visade det sig att City absolut inte givit upp matchen, utan de kämpade på, med god hjälp av deras målvakt Robert. Han hade spelat stabilt hela matchen och nu tog han plötsligt allt som kom i hans väg. Ett reduceringsmål kändes allt närmare och till slut kom det. Vi gjorde det fatala misstaget att låta Anders B. stå omarkerad framför mål och då hände det, naturligtvis.

Tiden började ändå rinna iväg för City-spelarna och det märktes på dem. En viss frustration gav sej tillkänna, i form av efterslängar och tufft spel. Nu var ju inte vi sämre på den fronten och den märkligaste grejen i hela matchen hände tretton minuter in i sista perioden. Henke L. bryter ett uppspel, galopperar upp på vänstersidan och Citys ytterforward som blivit på efterkälken, sträcker sig efter bollen och råkar trippa Henke, som faller raklång. Då rusar domaren fram och hotar Henke att ge honom 2+10 om han försöker filma så igen. Att Henke lyckades behålla sitt lugn är faktiskt otroligt, men vi andra undrade helt stillsamt om domaren hade glömt glasögonen hemma, (fast vi undrade det tyst, för ingen ville riskera en onödig utvisning).

Knappt två minuter kvar och vi får ytterligare en utvisning mot oss, City tar ut målvakten och pressar på, men vi rider ut stormen. Vinst till slut, efter en spännande och intensiv match. City var inte alls dåliga och kommer med sitt spel att ta poäng från många lag i gruppen. Idag tog vi alla poängen, men vem vet om det händer nästa gång. It can go either way, eh!

Ett taggat Torslanda kom till Alelyckan för sin fjärde match i Korpen. Vi skulle möta Dragsters, ett före detta elitkorplag, som ramlat ur efter minst tio år i toppen. Vi mönstrade två kedjor och tre backar, medan våra motståndare mäktade med en! avbytare. Antingen berodde det på en viss självsäkerhet, eller att de faktiskt har problem med att få ihop folk.

Det visade sig att det var det senare alternativet. Vi satte igång och spelade runt, höll bollen väl inom laget. Dragsters spelade fysiskt, till den milda grad att domarna kände sig att visa ut en av dem efter en stund. Då passade vi på att lägga mål. Sedan fortsatte vi med att lägga två till, innan

pausvilan. Dessutom fick en av Dragsters spelare matchstraff, efter att knuffat domaren och berättat för honom hur usel han var på att döma. Nu hade Dragsters inga avbytare.

Jag hade ändå haft en del att göra och mina tröga dagar kändes som om de var över. Det kändes riktigt bra, ja, ända fram till två minuter in i andra, då jag släpper in världens enklaste boll, en halvdant skott från sju meter ut. Jag såg den hela vägen, sätter upp högerhanden för att greppa skottet, då bollj-veln smiter över handen på mej. Två minuter senare var det dags igen, men den här gången såg jag inte bollen alls, förrän den låg i kassen. Minst fyra man stod framför mej och täckte, så det var bara att chansa på ett hörn. Tyvärr var det fel hörn...

Nu visade Torslanda sin styrka. Trots två snabba reduceringar fortsatte de röda att trycka på och det gav utdelning, i kombination med att Dragsters tröttnade. Efter andra halvlekens slut hade vi gått upp till slutresultatet

7-2. Fullständigt rättvist, enligt alla. Jag tror också att Dragsters håller med, men det hade varit roligt att möta ett Dragsters med två hela femmor, då hade nog inte slutresultatet varit så stort eller självklart till vår fördel.

Mina träningskompisar Namelosers spelade innan oss, på planen bredvid. De mötte Romelanda Warriors, som också var obesegrade efter två omgångar. Olyckligtvis tappade Namelosers matchen i slutet och förlorade med 4-6. Niclas lyckades göra en likadan miss som jag, han skulle bara plocka ett ganska lätt skott, men missade och släppte in den. Niclas såg inte glad ut och jag vet precis hur han kände sej, jag hade samma känsla bara en halv timma senare.

Nu ska jag packa om trunken, för nästa match.