Jag märker att jag har bara tid att blogga nu, när vi spelat matcher. Lite enahanda innehåll på bloggen blir det..Jag vill skriva om annat, men det händer inte så mycket mer.

Efter att ha hämtat min brorsons bil och lyft in trunken i trunken,(hehe), upptäckte jag att det var så gott som snustorrt i tanken. Tanklampan lyste, den som visar att det är mindre än två liter kvar av reserven, så det var läge att bli lätt panikartad, innan jag kom in på Preem vid Jaegerdorffsplatsen.

Martin, jag har tankat för 100 spänn, så du vet det...Mycket blev det inte...

Första matchen idag var på Alelyckan. Vi mötte Ericsson Packets, som ligger sist i vår serie. Ronnie började att stå och det gjorde han bra. Bra, det var också Otten som öppnade målskyttet med två fullträffar. Vi gjorde ett till innan paus och det kändes rätt lugnt. Ronnie hade verkligen briljerat i mål, det var meningen att jag skulle ta andra halvlek, men jag ville att Ronnie skulle fortsätta, för han var i ett stim, så att säga. Han stod kvar och det var ett bra beslut, han höll nämligen nollan. Vi ökade på med två mål till och vann komfortabelt med 5-0.

Vi hade matchen ganska säkert under kontroll, men hade lite problem med Alelyckans betonggolv och alla underliga studsar. Vi hade även lite småknussligt med att hitta varandra, i våra speluppställningar, men det kommer att bli bättre, när våra nya killar blivit varma i kläderna. En rolig kommentar som David avhörde i duschen, sagt av en Ericsson-spelare:

" Fan va' orättvist!" med tanke på att vi hade vunnit. Min bäste Ericssonit, är du säker att vi var på samma match? Orättvist, det är nog det sista ord man kan använda för att beskriva matchen.

Nästa match var på Lundby Strand, där vi mötte Svartedalen, som just idag hade fullt lag med sig. De hade torskat med 3-6 mot Pixbos ungdomslag helgen innan, med bara sju man, så de är bra, inget snack om det. Calle började i mål och han såg bra ut, till en början. Trots det tog Svartedalen ledningen efter några minuter, vi kvitterar strax efter. Men, säg den glädje som varar, Svartedalen trampar på och när första pausvisslan ljuder har de en ledning på tre bollar, 2-5.

Nu hade Calle fått nog, han är en humörspelare och börjar det gå halvkasst, så lär det inte bli bättre. Han gick av och jag tog över. Vi ändrade lite på vårt spel och fick strax känning, med två snabba mål. Svartedalen var fortsatt farliga och efter fjorton minuter in i andra fick de hål på mej med. En brytning av ett uppspel, en snabb passning in till en fristående spelare, som drar på till höger om mej. Nästa mål är en indianare från oss. Ett uppspel från bakom mål, som igen bryts och skjuts in bakom mej. Innan pausvilan faller ett mål till, tyvärr inte för oss. 4-8 efter två perioder. Skit också...

Tredje kom igång med ett häftigt tempo. Vi kände att vi hade ett visst grepp på matchen, men det brukar vara så, att det lag som ligger under verkar ha ett övertag, när de försöker att jaga ikapp. Vi lägger 5-8 några minuter in i perioden, som följs av 6-8 och nu spelar vi riktigt bra. Vi pressar på, Svartedalen kommer upp i några inte så ofarliga attacker, men så småningom kämpar vi in 7-8.. Jag får möjlighet att göra några bra räddningar, då Svartedalen vaknar till och inser att vi faktiskt kan gå ikapp.

När det är drygt två minuter kvar och vi kämpar för utjämningen, då upprepar sig historien igen. Ett uppspel från oss, som bryts på vår planhalva, ett snabbt pass och direktskott och så sitter deras nionde mål.

Sista minuterna är intensiva, men utan något positivt för oss. Matchen var över och blev en förlust, 7-9, vår andra i serien.

Vi har verkligen hamnat i ett getingbo när det gäller vår serie, 5B. Om man jämför de två femmorna är vår mycket svårare. Nu är det ju tur att vi ska möta alla tre gånger, så vi kan visa att vi kan spela till oss överlägen också.

Förresten, en repris, när vi kom ner till Alelyckans innebandyplaner spelar Namelosers på ettan. Precis som förra söndagen låg de under och det blev inte bättre. När de hade slutat hade de förlorat med 5-2. Jag vet inte varför, men de såg osäkra ut på plan, som om de inte litade på att deras spelsystem fungerar riktigt. Niclas i målet gjorde det han kunde, men verkade också smittad av den allmänna osäkerheten. De har kanske inte världens bästa tekniker i laget, men de har hjärta och en mängd slitvargar och det kan ta ett lag långt. Nu måste de ha tro på sig själva och lite tur också.

Något av det bästa jag gjort är att jag installerade en tvättmaskin i badrummet. Idag har jag tvättat två tvättar efter matchen. Hoppas nu bara att tvätten hinner torka innan träningen imorgon.

Nu i veckan ska jag in till Lärarhögskolan för två dagars undervisning. Det kommer att bli en intensiv vecka, innebandyträning måndag och onsdag, träning på Sats tisdag och fredag, Pedagogen onsdag och torsdag och så förstås jobbet måndag, tisdag och hela fredagen. Matcher till helgen kanske, Pixbo på lördag kväll och IT Stud på lördag eftermiddag.

När ska jag få tid att träffa mina barn?