Jag vaknade i går morse av att jag var förkyld, vilket naturligtvis var skit, eftersom jag skulle träffa C. senare på kvällen och sova över hos henne. Jag ringde henne och berättade de dåliga nyheterna, och då kom hon på den fantastiska idén att hon kunde titta över till mig en stund.

Vi satt i soffan och kollade på Sherlock Holmes och trivdes och min förkylning kändes obefintlig. Efter filmen gick vi och köpte pizza vid Fyrktorget, jag köpte en med parma och mozzarella. Den var okej, men parmaskinka var det definitivt inte, den var rökt och inte torkad alls. Efter maten föreslog jag att jag skulle följa med hem till henne och sova över, för jag kände mej riktigt okej. Då som på en signal började jag hosta och det slutade inte, min hals började göra ont och jag blev såå irriterad på det hela. Jag insåg ändå att jag inte kunde sova där, mitt hostande skulle hålla C. vaken troligen hela natten. Det var tur att jag tänkte så, för jag hostade verkligen hela natten, jag tror jag somnade av utmattning vid fyratiden...

Nu sitter jag här, i en varm lägenhet och kan inte gå ut och göra de saker jag vill, utan förbannar det faktum att jag alltid får en släng av förkylning varje semester. Nu kommer jag inte att träffa C. heller, på över en och en halv vecka. Hon ska bo med sina barn i sin mammas hus.

Det finns ändå en ljusglimt i det hela, det funkar bra att kurera sig med whisky...   I blygsamma mängder förstås.