Efter en period av totalt ointresse av att skriva något överhuvudtaget, skyll på vädret, tack, så fick jag en ingivelse. Fem veckor av semestern har gått och ta mej tusan, har det inte regnat i fem veckor. Nästan i alla fall. Vi som jobbar på fritids har inte så mycket att säga till om, vi får ta våra veckor, annars hade det nog varit läge att lägga sin ledighet på våren eller hösten. "Men du kan ju resa söderut," säger vän av ordning. Jovisst, men då behövs lite pengar. Mina räcker till Varberg. Kanske.

Min cykel rasade i onsdags. Snyft! Utanför Ullevi sa det rassel i systemet och kedjan kilade ohjälpligt fast sig i främre drivpaketet. Som tur var var det kraftig och högljudd trafik bredvid mej, annars hade folk hört en massa konstiga och otrevliga ljud från mej. Det snällaste jag sa var jävla skitcykel.

Var finner man en cykelreparatör mitt i stan under semestern? Tja, säg det. Jag tog mej till Odinsgatan, så glad som jag kunde vara, med en pajad cykel i släptåg, med hopp om att hitta en reparatör. Efter tjugo minuter fann jag en verkstad med minst femton cyklar stående utanför, vid Svingeln.

Reparatören, en glad man i skitig overall, suckade djupt och skakade på huvudet, indikerande att det skulle bli dyrt, och det blev det också. Jag hämtade cykeln igår och det kostade 963:-. Och det bevisar väl att jag kommer nog inte längre än till Kungsbacka.

Jag bad min cykel om ursäkt, sedan. Det var ju dumma saker som är osanna, sagda i affekt och han vet ju att jag gillar honom. Hoppas han förstår...

Cykelreparatören, däremot, han såg oförskämt glad ut, när han tog emot mina pengar. Visserligen gjorde han ett bra jobb, men hoppas han bryter en nagel eller nå't.