I helgen var Ceh och jag på bio. Vi hade fått två biljetter av Ceh:s mamma och vi bestämde att se von Trier:s "Melancholia".

Här kommer en snabb rescension: Vad händer...................*Gäsp*............

.....* Fan vad ont det gör i baken, hur lång är den egentligen? Över två timmar? Hjälp!!!*.....................*Äntligen slut, älskling, vakna nu!*

Oavsett vad man säger om von Trier:s geni, så är jag totalt ointresserad av hans ångest på bild. Att den dessutom vad låååååångsam gjorde inte saken bättre.

Fast, bilderna var jättevackra, Kirsten Dunst helt fantastisk, ja, hela casten var enormt bra. Att den var långsam bevisade Ceh med att somna två gånger under tiden, ( jag nickade visst till ett ögonblick också ;) )

En kul grej var att den var delvis inspelad på Tjolöholm.

Nu har jag sett två knepiga, långsamma filmer i rad. För tre veckor sedan såg vi "Farbror Boonmee, som minns sina tidigare liv", en thaliändsk film. Den var en aning långsammare än "Melancholia", men ändå så att jag gått och funderat på den efteråt. Den är från början en bok, skriven av en buddhistisk munk. Jag har sökt efter den, men den går inte att få tag på, tyvärr.