Jag är inte byggd för det här!!!

En skojig grej hände häromdagen. Jag var inne på bloggen och rotade runt lite, då jag upptäckte ett svar på ett av mina inlägg, ett som jag inte märkt innan. Jag hade skrivit om ett besök på Nefertiti, där jag hade avfärdat en av akterna i en bisats, ungefär. På det hade jag fått ett ganska så kortfattat svar, som dröp av en "who gives a fuck of what you think?"-känsla, underförstått alltså. Ja, enligt min tolkning...Desutom var inlägget undertecknat med Sarah, samma namn som artisten jag dissat.

Jag hade gått dit för att lyssna på setet efter, med Samuel Hällqvist Center, så jag var väl inte världens mest uppmärksamme lyssnare på artisten innan. Nu vet jag inte säkert att det var just den Sarah som spelade, som skrivit, men jag kände ändå att jag inte givit henne en rättvis bedömning. Man är vl inte sämre människa än att man kan ändra sig om så behövs, så jag letade upp henne på myspace och youtube...

Okej Sarah, om det var du som skrev...Jag gillar musik med nerv och klös i, det får gärna vara tungt och drivande. Band som In Flames och liknande gör mig glad, tro det eller ej, men även modern jazz och stilar i gränslandet mellan rock och jazz.

Därmed inte sagt att jag förkastar all annan musik, när det gäller jazzsångerskor är jag stor fan av Lindha Kallerdahl, (men jag är kanske jävig där...) så efter lyssnat på myspace-sidan kan jag bara säga att, ja, det är inte alls dåligt, tvärtom ganska bra! Så, jag tar tillbaka det jag skrev innan och säger istället: "Sarah, du äger!" Jag trodde att det inte var riktigt min stil, men den får mig att vilja lyssna mer...

För övrigt dog mitt trådlösa tangentbord för ett halvår sedan och jag ersatte det med ett billigt skitmärke som heter Lumatron...Vissa bokstavstangenter får man nästan hamra på för att det ska ge utslag... Gissa vad jag skriver nu, utan att trycka hårt: Ida, nr ja hade ratvakt p kolan fr ja nstan rva av mi.

Fast, vad ska man begära av ett tangentbord för 200:-?